Traumatiska minnen kan behandlas effektivt med EMDR

Eye movement desensitization and reprocessing (EMDR) är en behandlingsmetod för traumatiska minnen och deras psykologiska konsekvenser. Metodens effektivitet vid behandling av posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) har vetenskapligt påvisats. EMDR utvecklades 1987 av den amerikanska psykologen Francine Shapiro, som upptäckte ett samband mellan spontana snabba ögonrörelser och reduktion av störande känslor. Under de kommande åren förfinades denna upptäckt till en systematisk psykoterapeutisk behandlingsmetod, EMDR. Shapiros modell har som utgångspunkt att psykisk traumatisering innebär en störning och obalans i de psykologiska och biologiska processer som normalt gör att upplevelser och tillhörande minnen blir bearbetade. Ett antagande finns om att individen har en självläkande förmåga, som vanligen integrerar traumatiska minnen i en mer normaliserad form. Vid allvarligare händelser tycks traumatiska minnen – åtminstone delvis – inte bli integrerade i ett bredare nätverk. Detta kan leda till en förvrängning i varseblivning, känslor och reaktioner på stimuli som associeras med den ursprungliga händelsen.

EMDR följer ett strukturerat program

EMDR-behandlingen följer ett strukturerat behandlingsprotokoll. Patienten uppmuntras att identifiera olika aspekter av det traumatiska minnet: bilder och föreställningar, affektiva och fysiologiska svarselement, negativa självrepresentationer samt en alternativ, önskad positiv självrepresentation. Skattningsskalor används för att kunna följa bearbetningsprocessen. Därefter vidtar bearbetningen. Patienten uppmanas att fokusera på den störande bilden, den negativa tanken och de kroppsliga sensationerna som är förknippade med minnet. Samtidigt för terapeuten sin hand fram och tillbaka framför patientens ansikte medan patienten följer handens rörelse med ögonen. Alternativ till ögonrörelser är ljudsignaler eller taktil stimulering. Efter ca 30–40 sekunder avbryts stimuleringen, och patienten får berätta om de tankar, minnesbilder, känslor eller kroppsliga sensationer som aktiverats. Processen upprepas tills ångestnivån har reducerats maximalt. Denna del av behandlingen utgör ofta den mest intensiva, men lika viktigt är den efterföljande, där en mer adekvat självrefererande självuppfattning förknippad till traumat etableras och kvarvarande kroppsliga reaktioner bearbetas. Patienten förbereds på att bearbetningen fortsätter mellan behandlingstillfällena. Patienten uppmuntras att föra dagbok över känslor, tankar och drömmar som är relaterade till traumat och att använda självkontrolltekniker för ångest- och spänningsreduktion.

Hypoteser om verkningsmekanismer

EMDR-terapi är numera en internationellt accepterad behandlingsmetod för PTSD. Det brittiska National Institute of Clinical Excellence (NICE) fastslog 2005 att EMDR kan rekommenderas för PTSD-behandling. Samma år kom en SBU-rapport fram till motsvarande rekommendationer. Man har dock ännu inte helt kunnat förklara exakt hur metoden fungerar. En förklaring som framförts är att EMDR-metodiken skulle kunna »lura« CNS att släppa fixeringen vid maladaptiva reaktionsmönster som inte längre är funktionella. Växelvis bilateral stimulering, som ögonrörelser, ljud eller beröring, förefaller kunna skapa ett tillstånd av »mindfulness« – ett avslappnat tillstånd i informationsbearbetningssystemet. Detta skulle kunna skapa förutsättningar för nya tankar och perspektiv och underlätta bearbetningen av de traumatiska minnena. EMDR-behandlingen tycks aktivera nätverk av associerade minnen, vilket stöder hypotesen att verksamma processer handlar om informationsbearbetning snarare än om en ren exponeringseffekt. En del fynd talar för att EMDR har såväl neurobiologiska som psykologiska effekter. Genom studier med positronemissionstomografi (SPECT) har van der Kolk och medarbetare visat att tre behandlingar med EMDR tycks kunna korrigera den markerade asymmetrin hos traumatiserade personer. Detta märktes i form av ökad aktivering i Brocas område och genom ökad bilateral aktivering av bakre centralfåran, vilken anges underlätta en mer realistisk differentiering mellan verkligt och uppfattat hot och minska överspändhet. Andra har funnit att ögonrörelserna vid EMDR leder till minskad hudkonduktans, lägre hjärtfrekvens och förhöjd kroppstemperatur. I en studie från 2003 fann man att ögonrörelser, i motsats till antagandet om att det kan skapas falska minnesbilder, i stället ökar framtagningen av det episodiska minnet. Vilken enskild beståndsdel som är verksam i EMDR-behandlingen har ännu inte klarlagts. Den bilaterala stimuleringens betydelse för att underlätta informationsbearbetning har ifrågasatts av flera författare.

Avsedd för PTSD och akuta stressyndrom

EMDR är en metod som har utvecklats för behandling av i första hand PTSD och akuta stressyndrom, men metoden kan tilllämpas även för behandling av andra störande traumatiska minnen. Vid multipel traumatisering och komplex PTSD kan EMDR var en del av behandlingen, där kanske merparten av behandlingstiden går ut på att psykologiskt stabilisera patienten innan traumabearbetning kan komma till stånd. EMDR har visat sig vara verksam även för traumatiserade barn och ungdomar.

(Texten är ett utdrag från en artikel publicerad i Läkartidningen nr 10 2007 volym 104.