Psykodynamisk psykoterapi bygger på en teori och metod som utarbetats och förfinats under mer än ett århundrade av kliniskt verksamma psykoterapeuter och psykoanalytiker. Ett särdrag hos psykodynamisk terapi är att den är individuellt utformad utifrån den unika individ som söker behandling. Varje enskild psykodynamisk psykoterapeut använder sig också i sitt arbete av en personligt färgad utveckling av teorin och metoden som bygger på sammansmältningen av teori, yrkeserfarenheter och personlig livshistoria. Terapin är ett möte mellan terapeut och patient där fokus ligger på att söka förståelse för den unika individen snarare än att följa i förväg uppställda manualer. Den psykodynamiska terapeuten strävar efter att nå en så tillitsfull och förtroendefull kontakt med patienten att de två tillsammans kan undersöka svåra, ofta dolda, känslor och tankar hos patienten. På så sätt kan patienten få hjälp att sätta in dem i ett sammanhang som ger dem en mening, gör dem begripliga och mindre farliga.

En viktig del av boten i en psykodynamisk psykoterapi är att de problematiska livsmönster individen bär med sig synliggörs i relationen till psykoterapeuten. Genom att psykoterapeuten när detta sker hjälper patienten att bli medveten om det blir det möjligt för patienten att nå en känslomässigt grundad förståelse vilket underlättar förändring. Genom att psykoterapeuten på ett empatiskt sätt lyssnar och inte avvisar eller värderar, kan patienten få en ny känslomässig erfarenhet av att kunna bli accepterad som den han eller hon är. En sådan erfarenhet kan i sig bidra till att patienten förändras.

I arbetet med att hjälpa patienten att utforska sina känslor, behov, motiv och relationer kommer en psykodynamisk psykoterapi att delvis handla om att förstå individens livshistoria. Huvuddelen av tiden ägnas dock åt att arbeta med känslor, tankar, motiv och relationer som är aktuella i patientens liv. Ett undantag är i arbetet med personer som varit utsatta för svåra traumatiska händelser. Här kommer ofta en stor del av arbetet att ägnas åt att bearbeta minnen och känslor från dessa händelser. Detta kombineras med ett arbete kring hur traumat påverkar relationer och känslor här och nu.

Ett exempel på hur ett symtom kan bli begripligt och förändras under en psykodynamisk psykoterapi kan vara en kvinna som söker hjälp för depressiva besvär. Under de inledande samtalen framkommer att hon har svårt att säga nej till andras krav och önskningar i nära relationer och på arbetet. När detta undersöks visar det sig att hon har en föreställning om att om hon säger nej till andra kommer de att överge henne. Hennes lösning har blivit att fortsätta ställa upp för att försäkra sig om att behålla sina relationer till andra. Samtidigt känner hon sig alltmer utnyttjad och saknar en relation där hon kan känna att hon duger som hon är utan att behöva prestera. Detta har gradvis gjort henne alltmer deprimerad. Att i samtalen sätta ord på och förstå dessa känslor ger först lättnad. Men när hon ändå fortsätter att vara nedstämd blir kvinnan efter en tid rädd för att terapeuten skall tröttna på henne. Detta leder till att hon blir spänd och inte vet vad hon skall säga under samtalen. Terapeuten undrar över hur detta kommer sig och tillsammans lyckas de förstå sammanhanget. Denna nya erfarenhet av att hennes spändhet och tystnad blir mött av terapeutens accepterande och försök att förstå istället för den irritation och avvisande som kvinnan varit rädd för hjälper henne att bemästra sin rädsla för att bli avvisad. Hon börjar ta kontrollen över sitt liv och de depressiva symtomen minskar. Under det fortsatta arbetet kan relationsmönstret i nutid kopplas till upplevelser av osäkerhet på föräldrarnas kärlek och hur hon som liten försäkrade sig om deras uppmärksamhet genom att ständigt vara den duktiga storasystern. När detta har genomarbetats är de depressiva symtomen borta, kvinnan har börjat sätta adekvata gränser i relation till andra och terapin kan avslutas.

Psykodynamisk psykoterapi har sitt ursprung i psykoanalysen som skapades för omkring hundra år sedan. Vissa delar av den ursprungliga teorin spelar fortfarande en viktig roll men huvuddelen har genomgått omfattande förändringar och delar har förkastats. Här har både de erfarenheter psykoterapeuter samlat under hundra år, den alltmer omfattande psykoterapiforskningen och den moderna utvecklingspsykologin spelat stor roll.

För vem är psykodynamisk psykoterapi bra?

Det finns ett stort antal studier där patienter slumpmässigt fördelats till psykodynamisk psykoterapi eller väntelista/annan behandling. Flertalet studier gäller psykodynamisk korttidsterapi där patienten träffar terapeuten 12 till 20 gånger. Sammantaget visar dessa studier att psykodynamisk korttidspsykoterapi är dokumenterat effektiv vid ett stort antal psykiatriska diagnoser som depression, ångest, social fobi, ätstörningar och mindre svåra personlighetsstörningar. Psykodynamisk korttidsterapi är dessutom dokumenterat effektiv som komplement till annan behandling av olika kroppsliga sjukdomar. Ett exempel är olika mag- och tarmsjukdomar.

Vid svårare psykiatriska diagnoser och för mer omfattande personlighetsförändrande behandling räcker inte korttidsterapi till för att åstadkomma bestående förbättringar. Exempel på detta är anorexi, borderline- och andra allvarliga personlighetsstörningar. För dessa diagnosgrupper finns flera studier där patienter slumpmässigt fördelats till långvarig psykodynamisk psykoterapi eller annan behandling som visar att psykodynamisk psykoterapi är en effektiv behandlingsform. Psykodynamisk långtidspsykoterapi leder till förbättringar av symtom, självbild och förmåga att relatera till andra som består flera år efter avslutad terapi.

Psykodynamisk psykoterapi är bra för personer som lider av de flesta psykiatriska tillstånd samt för personer som önskar förändra sitt sätt att hantera relationer eller sin bild av sig själva. Det avgörande är att personen själv har en önskan om att förstå sig själv bättre och en önskan om förändring. Liksom i alla psykoterapiformer behöver personen vara villig att ta en aktiv del i det psykoterapeutiska arbetet vilket i psykodynamisk psykoterapi innebär att berätta om sig själv, sina känslor och sina relationer så öppet det går.

Nästan alla kan således ha nytta av en psykodynamisk psykoterapi men hur lång terapin behöver vara beror på vem personen är och vilka svårigheter man önskar övervinna. För att kunna tillgodogöra sig en psykodynamisk korttidsterapi behöver man ha ett visst mått av förmåga att knyta an i en ömsesidig relation samt kunna reflektera kring sig själv och sina känslor. Personer med mer omfattande svårigheter att relatera eller reflektera behöver oftast längre tid på sig.

Oavsett egen inriktning i sitt behandlingsarbete söker personer inom behandlande yrken ofta en längre psykodynamisk psykoterapi för att få en grundlig självkännedom och för att bearbeta egna konflikter och problem så att de inte stör deras behandlingsarbete.

Var kan man få psykodynamisk psykoterapi och vad kostar det?

Psykodynamiska psykoterapeuter arbetar både inom den offentliga sjukvården och privat. Inom den offentliga vården finns psykodynamiskt inriktade psykoterapeuter inom den psykiatriska öppenvården och ibland också inom primärvården vid hälso- eller vårdcentraler. Privat verksamma psykodynamiska psykoterapeuter kan du nå genom din lokalförenings förmedlingsverksamhet här på RPC:s hemsida. Din lokalförening kan också ge dig information om hur läget just i din hemort ser ut vad gäller möjligheten att få psykodynamisk psykoterapi inom den offentliga sjukvårdens ram. Inom den offentliga vården gäller högkostnadsskydd. Söker man privat gör man en överenskommelse med psykoterapeuten om kostnaden.

Hur går det till?

Som framgått ser en psykodynamisk psykoterapi olika ut beroende på vem det är som går i psykoterapi och vad målet är. Psykoterapin innebär ett nära samarbete mellan psykoterapeut och patient inom ramen för en trygg relation och ett samarbetskontrakt. De yttre ramarna kan variera från en överenskommelse om att träffas fyra gånger för att få perspektiv på en konkret livssvårighet till en intensiv psykoterapi flera gånger i veckan under flera år. Psykoterapin kan bedrivas med en individ, ett par, en familj eller en grupp. Psykoterapeutens arbetssätt skiljer sig en del beroende på hur lång terapin är tänkt att bli och hur omfattande målen är. I en korttidsterapi kommer psykoterapeuten att vara ganska aktiv i att ställa frågor och hjälpa patienten att hålla fast vid de frågor och det fokus man kommit överens om. Detsamma gäller oftast i parterapier och familjeterapier. I en långtidspsykoterapi ser arbetssättet annorlunda ut. Terapeuten blir mindre styrande och lämnar ett större utrymme för patienten att följa det som dyker upp i stunden. Detta möjliggör en djupare bearbetning av problemen.

(Texten är tagen från RPC:s hemsida, http://www.riksforeningenpsykoterapicentrum.se/psykoterapi/ompsykoterapi.htm)